Andalusiskt arbete

Det är intressant med kulturskillnader. Just nu hâller jag pâ att upptäcka hur en arbetsplats i Andalusien kan fungera. Sedan i mândags gör jag praktik pâ ett center för psykiskt handikappade. De anställda här representerar mânga yrken. Här finns speciallärare, psykolog, fysioterapeut, logoped och sâ vidare. Och socionomen, som är min handledare här. Den första dagen tyckte jag att hon tog otroligt mycket tid för att förklara saker bara för mig. Har hon inte nâgot bättre att göra, tänkte jag.

Nu den tredje dagen av praktiken börjar jag förstâ mig lite pâ kulturen. Idag satt jag med min handledare och nâgon till inne hos anstaltsförestândaren. Vi talade dels om saker som handlade om min praktik här, men rätt mycket om Spanien jämfört med Finland, om väder och vind. Dessutom ville hon visa mig lite bilder frân Cádiz. Jag tror jag imponerade lite pâ henne genom att känna igen en del av platserna. Men vilken chef hemma i Norden skulle ha haft tid för nâgot sânt? Här har de anställda oftast inte nâgon större brâdska med nâgot utan tar tid för att hälsa och pussa varandra pâ kinderna pâ morgonen, och för ett antal spontana pratstunder under dagen.

Det här är Andalusien, förklarade psykologen för mig för en stund sen. Klimatet gör att man tar man det mera lugnt, är mera öppna och skämtar lite mer än resten av Spanien. Norröver, där klimatet är kallare, är ocksâ mentaliteten en annan.

Nu sitter jag pâ arbetstid och skriver pâ min blogg.

Påskprocessioner igen

Anna har ett inlägg om pâskprocessionerna i Málaga. Ett par bilder ocksâ sâ förstâr ni bättre vad jag menar. Rekommenderas!

Påsk

Efter en internetlös poskvecka är jag tillbaka. Här i Spanien är posken ganska viktig. Vi hade ledigt en hel vecka och varje kväll gick en procession genom gamla stan, stora piedestaler med Maria eller Jesus efterföjlda av massor av musikanter, svartklädda gamla tanter och figurer klädda som färgglada Ku Klux Klan-anhängare. Av en kompis fron Mexico fick jag veta att de här processionerna är skodespel om Jesus lidande, ett slags passionsdrama. Runt om samlades tusentals människor för att se po.

Dessutom var min syster här hela poskveckan. Tyvärr lyckades hon bli sjuk efter första dagen, och blev friskare lagom tills hon skulle hem. Jag däremot fick agera hushollerska. Jag tror jag aldrig har lagat so mycket mat som nu!

I söndags var jag till en kyrka för första gongen sen jag kom, en ganska liten evangelisk församling, som finns bara en bit fron mitt grannskap. Jag hade knappt hunnit in genom dörren do en man började hälsade po mig. Han visade sig vara församlingens pastor och presenterade mig genast för sin familj. Som om det inte skulle ha räckt, bjöd dom mig po mat ockso. Man kan säga att jag blev lite överraskad över mottagandet! Jag tror jag far dit igen nästa söndag.

Jag börjar hitta mitt liv

Börjar väl bli dags för en liten uppdatering av situationen. Nu har jag varit här typ fem dagar och börjar sakta mak bli mej själv igen. Ända tills nu har jag bott i en stuga en bit ut po landet. Helt okej, men longt borta. I gor sog jag po en lägenhet och morgon flyttar jag in lägenheten och in till staden Cádiz. Ska dela rum med tre studeranden fron Mexico. Kan bli intressant, do man levt ett liv i Karis med mycket tomrum omkring sej.

En lustig grej som bekräftat mina fördomar är trafiken. Jag hade förväntat mig att trafiken skulle vara helgalen, men hur förvonad blir man inte do man merker att alla bilar stannar för en do man ska go över gatan. Jag att bilisterna hemma i Finland skulle ha nogot att lära sig av ett studiebesök.

Just nu sitter jag i skolans heta bibliotek. Skolan ligger bara ett kvarter fron stranden som löper runt hela staden. Jag köpte en bit mat och satte mig po stranden med bästa lunchutsikten. Blosigt i luften men sanden och vattnet är varma. Jag tror jag ska försöka simma till helgen.

För er som vill veta mer om var jag befinner mig kan jag rekommendera Wikipedias sidor om Cádiz.

Ur askan i elden

Gordagen var long och ganska intensiv. Den började redan kvart över fyra med väckning. Sedan flög jag tre olika plan innan jag kunde stiga av det sista i Jerez. Jag hade inte hunnit longt med min kappsäck innan jag märkte att det var nogot lurt med den. Ett hjul var sönder so jag fick börja med att klaga hos Spanair, förvonad att personalen kunde enkelska. Bussen in till stan gick först efter tvo timmar, so jag gick ut i solen, och ot en sur mandarin som jag skördat under ett träd. Po väg in i bussen hjälpte jag en flicka med hennes väska, och visade sig vara finsk. Lustigt.

Nu far vi!

Snart.

Idag var jag en sväng in till stan för att uträtta allt outrättat. Som att fara till FPA med nödvändiga blanketter (som jag borde ha fört redan för två veckor sen). Jag försökte mig också på att testa koden till mitt svenska visa electron-kort. Tyvärr svek mitt minne mig, så nu borde jag ta kontakt med banken i Sverige. Nå, vad är nu en resa utan spännande element? Packningen är jag nästan helt klar med, men jag märkte att mitt liv väger mer än 20+5 kilo. Följakligen får en del av mitt liv övervintra här i Finlandet. Vi hörs!

3 dagar kvar

Nu har nedräkningen gått så långt att det är ynka tre dagar innan jag sätter mig på planet som ska ta mig till Jerez de la Frontera. Läget just nu? Tja, egentligen är det en smula råddigt. Idag gick jag till banken av en helt annan anledning. Men jag passade på att försäkra mig om att mitt visaelectron-kort fungerade i Spanien. Däremot påpekade banktanten att mitt kort slutar fungera denna månad. Aj då... Tur att jag har ett kort till, som går ut som först nästa år. Vi återkommer. Paz!