Jobb och matvanor

Förra veckan övergav ja socionomen och börja vara med eleverna i specialskolan istället. Det har sina sidor. Visserligen e arbete roligan, mer omväxland och socialt mer utmanande, men barnen kan nog vara ganska störande ocksâ. Dessutom har ja int tillgâng till nät som dâ ja jobba administrativt i kontoret.

Men ja e ganska nöjd. Pâ fyra veckor gâr jag igenom fyra klasser i skolan, en vecka med varje. Lärarna e snäll och trevli mot mej och därför ha ja kännt mej ganska nöjd pâ centret, fastän ja int fick som ja vilja, alltsâ gör praktik me invandrare.

Dessutom fâr ja ät en god lunch (gratis) där pâ centret. Idag stod sallad med majs, tonfisk och lite skaldjurkonstigheter, friterade ägg, fransk potatis och grisfilé pâ menyn. Tyvärr äter vi ganska sent, halv tre gâr vi pâ lunch, vi som äter i första matturen. Sâ äter jag mej mätt och blir int hungri förrän âtta-nietiden, dâ äter ja en gryta av kikärter eller bönor som ja lagar för flera dagar. Ibland senare, om ja vill ta en kvällslänk innan maten. Ja känner mig tvingad in i dom spanska rutinerna mot min vilja. Men till morgonmâl äter ja ännu havregrynsgröt.

Om ni undrar sâ e vaden frisk nu o jag springer igen.

Kvällslöpning och abstinensbesvär

Dom sista veckorna har jag sprungit pâ min strand pâ kvällarna efter nie eller tie. Man har ju fullt upp pâ dagarna och pâ morgnarna är man slut. Pâ stranden, ett kvarter frân mitt hem finns klätterställningar för vuxna sâ efter att ha sprungi klart brukar ja dra ett kort träningsprogram, innan jag springer hem efter handduk sâ att jag kan avsluta alltihop med en kvarttimmes simtur. Det blir belöningen för att ha orkat ut och springa dâ man egenligen bara vill äta middag(!) och sen fara och sova.

Stranden är ganska lânggrund sâ ja springer för fullt för att inte kom pâ andra tankar. En minut tar de att vänja sej vid vattnet, som är salt och fullt av vâgor. Hur skönt som helst, speciellt vid fullmâne som igâr.

Idag for jag frân jobbet med eleverna till simhallen. Typiskt nog lyckades jag dra pâ mej en rejäl sträckning dâ jag skulle tävla mot en av pojkarna. Plötsligt blev vaden helt stel och väldigt sjuk och jag lyckades just och just simma till bassängkanten för att kravla mej opp och vila.

Ännu nu pâ kvällen har jag lite svârt att gâ sâ jag kanske sparar länken tills imorgon, fastän det tar emot. Och jag som just börjat fâ rutin pâ träningen.

Helgens upptâg

En kort resumé frân helgen. Pâ fredan gjord jag som vanligt en resa ti Jerez, o sku va bortbjudi pâ mexikansk middag med min rumskompis, rakt dâ ja kom heim. Kompisen sku fara dit ren tidigan. Tyvärr märkt ja vid husets ytterdörr att nân had lagt ett lâs som ja int had nyckel till, vilket kom att prägel hela min helg.

Dom flesta utbyteselever som vi umgâs me ha vari utflugi ti Ibiza fram tills idag, vilket betyder att vi som vari kvar umgâtts extra mychi i helgen.

Middan var god men int sâ skilt pikant. Had vänta mej mer av mexikansk mat. Kött, ris, pasta o ti efterrätt plättar, choklaslem o glass. Vi va ca 10 pers som stanna där till kl 6 o spela kort, tala strunt o sânt.

Pâ lörda kväll samlades vi ungefär sama folk i en annan lägenhet för att sen far ti nân klubb, men vi for ut först klockan 4 o dâ va nästan allt stängt, sâ vi for tibaks ti lägenhetin o slöa o kika filmer frân jutuben. Ja blev trött, men kuna ju int far hem dâ int ja had nân nykel. I ställe somna ja pâ en ledig säng, o tänkt int ens vaken dâ kompisen drog me i armen kl halv 7.

Sönda morn va ja t.o.m. för trött för att ork me ti kyrkon o steg opp först 12. Pâ kvällen samlades i sama lägenhet som i fredas för att si lite 2 filmer. Ja kom sent o for tidit för att sov, sâ jag sâg bara tvâ halvor.

Mâst medges att ja va en smulo trött i morse kl 8:15.

Cachondeo del centro

Igår hade vi fest på praktikplatsen. Andalusierna verkar vara experter på fester, men jag tror att det var "Cruz de mayo" vi firade idag. Meningen med själva festen var att ge klienterna som lever isolerat på centret en möjlighet att ta del av sin egen kultur.

Eleverna hade redan förra gjort ett stort kors av röda och vita silkespappersblommor. Nu hängde korset på ena kortsidan av festsalen där vi var. Dagen till ära skulle alla, både centrets anställda och klienter klätt sig i traditionellt andalusiskt. Jag hade inte direkt några såna kläder att ta på mej, men en av kanslisterna hade med sej skjorta, hatt och skarfar som jag klädde mej i. Det var roligt att se de minsta eleverna i långa klänningar och vita skjortor med skärp i rött eller grönt.

Själva festen hade egentligen inte så mycket program, utan bara lite fri samvaro och sedan mat. Några dansade de traditionella danserna och en av kanslisterna försökte visa mej hur man dansar. Hon gav upp ganska snabbt eftersom jag är lite tunglärd när det gäller folkdanser.

Döm om min förvåning då vinflaskorna sedan plockades fram. Okej att det finns vin på matbordet i personalmatsalen varje dag, men dricka vin här, mitt bland alla elever och klienter kunde jag inte riktigt fatta. Men goda, lokalt producerade äppelviner var det i varje fall.

Sen åt alla centerklienter, och vi anställda fick springa runt som yra höns för att serva. Bättre blev det efterât dâ vi fick äta. Nâgon dukade ett stâende bord med spanska delikatesser i ett stort sortiment. Griskött i olika former, piroger, spanska tortillor, stekt mjölk (!) och risgrynsgröt. Mums.

Men det är tungt med fester, speciellt om man mâste arbeta samtidigt. I bussen pâ väg hem höll jag pâ att somna flera gânger, och väl hemma sov jag en entimmes siesta.


Fotnot: Titeln till inlägget betyder "centrets fest", och pâ andusiska uttalas "cachondeo" mer som "cashondeo".

Pâ tal om eurovisionen

En sâng har genomsyrat hela det spanska samhället mer än nâgon annan. Alla kan den. Barnen som sjunger och dansar den. Ungdomarna som spelar den pâ förfesterna och föräldrarna har den som ringsignal. Jag tror inte ens tanterna och gubbarna har lyckats undgâ den. Spaniens bidrag till ârets eurovisionsspektakel framförs av Rodolfo Chikilicuatre och heter Baila el Chiki Chiki.

Klicka pâ länken och fâ en gladare dag!

Iaktagelser

Dethär med kulturskillnader e intressant, tycker jag.

Medan man begränsar rökning pâ plats efter plats i Finland har tobaken en lite annan status här i landet. Jag gör praktik pâ ett center för utvecklingsstörda. I skolbussen pâ väg hem tänder Don P nästan alltid en cigarett dâ vi kör ut frân San Fernando. Chefen röker pâ sitt kontor o sâ vidare.

Däremot verkar det inte finnas nân jantelag här, och det känns väldigt skönt. Här kallar man varandra "guapa" och "preciosa", alltsâ "snygging", vilket till en början verkade lite lustigt i mina nordiska öron. Hemma i Finland finns ett outtalat förbud mot att röra varandra, men inte här. Här tar klappar varandra pâ axeln och likande utan att nâgon egentlig anledning, om ni förstâr vad jag menar. Mentaliteten är en annan.

Medan jag varit här har jag fâtt höra hur dâlig den andalusiska ekonomin är. Det finns inte arbete, företag flyttar produktionen utomlands etc. De facto är väl Andalusien den fattigaste delen av Spanien. Trots det är bilarna bra mycket nyare än dem vi har i Finland. Dessutom har jag sett väldigt fina saker ligga slängda bredvid soptunnorna. Vad sägs om en bra begagnad fâtölj eller en golvlampa. I förrgâr sâg jag en TV ligga pâ vid en tunna pâ min gata. Ekvationen lyder alltsâ arbetslöset = fattigdom, fina saker slängda = rikedom. Jag fattar inte.

Det värsta är ändâ att det finns hundskit pâ gatorna sâ att man mâste akta sig dâ man skuttar omkring i sina vita skor.

Jag kanske âterkommer med mera spännande iaktagelser.

Lokalturism

I veckan har jag jobbat pâ som vanligt, men bara till onsda: igâr had vi förstamajledit o ida en praktisk förlängning. Märks att arbete har underordna betydels här, tycker ja. Imoron ska ja försök far ti Andalusiens huvustad Sevilla. Stan lär vara stor o fin o ha myki sevärdheter, so ida ska ja ladd kamerabatterien so ja kan fâng in en del av dem. Fast ja tycker om att se helt vanli hus, o int bara slott o katedraler.

Igâr tog ja bussen i ti gamla stan bara för att turist mej lite. Gamla stan i Cádiz hör ti Europas äldsta, o grundlades av fenicierna 1000 f.Kr. Tyvärr finns inga byggnader kvar frân han tiden, men dom hus som finns e nog frân kolonialtiden. Dâ Havanna byggdes tog man förresten modell av Cádiz. Därför heter det i en sâng att "La Habana es Cádiz con mas negrito, Cádiz es La Habana con mas salero". Ni som int föstâr fâr babelfisk lite.

Husen här e ganska lâg och ligger sâ tätt att solen sällan lyser in direkt. Gatorna e smal o ofta kroko, som en labyrint. Ja lyckades tapp bort kartan ja had me, men vila int lât he hinder me. Ja vandra pâ random i stan o navigera efter eget huvu o vad ja nu känner till för gator. Ja kika in i en port som va öppen o kom in i en innergârd där lägenheterna hade ytterdörren öppen. Kändes välkomnande, men sâ lângt iddes ja int gâ.

För övrigt verkar di flesta städer i pendlaromrâde va värd ett besök, San Fernando, Puerto Real, Puerto de Santa María, Jerez. Ja ha vari i all utom Puerto Real, men allti gjord andra saker o int komi för att upptäck. Men igâr börja ja ju me min egen stad!