Läger och växthus

Den sista tiden ha ja jobbat. Först två läger för FDUV, me en vecka semester emellan. I söndas tog he andra lägre slut o igår börja ja på ett växthus i Solf. Egentligen had ja tänkt ha semester då, men då blev ja jaga av jobbe på växthuse o ja had int na extra för dom 2 vekor framåt som jobbe gälld.

Dagan gar snabbt då man har 8-16 dagar, fast me pauser på sammanlagt 2 timar inräkna i arbetstin. Dessutom bjuder bossen på kaff o bulla all dagar. Jobbe kanske int e världen mest spännand, men dagan gar ganska snabbt o man behöver int funder onödit mychi medan man arbetar.

Tillbaka på slätten

Nu har jag snart varit i Finland en hel vecka. En lugn vecka om man jämför med mitt vanliga program. Men nu lever jag lyxigt med mammas mat och service. Man fattar att uppskatta saker på ett annat sätt än förr. Nu i veckan ska jag försöka få klart vårens sista skolarbete innan jag far och sommarjobbar på läger. Vädret här är lite trist i jämförelse, men det passar ju bra att göra skolarbete då. Medan man lyssnar på lite passande musik. Och tjattrar med kompisarna nära och fjärran.

Sista kapitlet i historien om Cádiz

Tja, om jag ska sätta mig och skriva ner sista veckans program så skulle jag nog få sitta till morgonen. Men den sista tiden har jag haft en hel del att göra.

På tordag kväll var jag till en strandbar med mina kompisar på en utbytesstuderandefest en stund. På fredan jobbade jag min sista dag på praktikplatsen och sa hejdå till alla. På kvällen drog jag till en födelsedagsfest till en flicka från Canada. Då vi hade som roligast kom polisen och ringde på och avbröt, så då drog vi alla vidare, vissa av oss till barer och klubbar, andra hem för att sova.



I lördags bjöd jag några kompisar på linssoppa och fattiga riddare, som tydligen blev en succé. På kvällen satt vi samma gäng på stranden och tala en stund. På söndagen var det min tur bjuden, helt överraskandes efter mötet i kyrkan av en señora som jag knappt kände sedan tidigare, på en boliviansk födelsedagsfest, många nya vänner och mycket god mat.







På måndagen packade jag, och då jag var klar for jag till en kompis där mina bästa kompisar hade samlats för att sända iväg. Vi åt, jag fick göra favorit i repris, det vill säga, fattiga riddare, som tyvärr inte blev lika bra som på lördagen. Vi såg en Disney-film och satt och slöade till klockan fem då det blev dags att gå till bussen. Så kom bussen, jag sa hejdå till kompisarna, och somnade innan vi hunnit långt.



På flygfältet fick jag veta att min väska vägde sex kilo mer än tillåtet, något som skulle kosta mig 70 euro, så jag gick och tog på mig två jackor och stoppade fickorna fulla med allt som kunde tänkas väga. Då jag vägde väskan för andra gången hade jag fått ner vikten med sju kilo. Datorn hade jag dumpat på en bänk, och då jag kom tillbaka, måste jag fråga efter den då någon filur ur personalen hade smygit iväg med den till ett kontor.

Störd över att behöva ha vintermundering, och bära saker i handen, men lättad över att slippa undan viktpolisen gick jag genom säkerhetskontrollen. Eftersom jag fick vänta fyra timmar i Madrid och tre i Köpenhamn, hade jag dessutom lättat väskan en hel del då jag landade i Helsingfors. Då hade jag dessutom lärt känna en grabb från Panama. Fram till min kompis hotell kom jag till midnatt.



Jag stannade en och en halv dag hos min kompis, men har just kommit hem till mina föräldrar, satt in mina nya kontakter i Messenger och talat med ett par kompisar i Södern. God natt.

Ohälsosam helg

Tiden gâr fort dâ man har roligt, och för min del rinner den ut den 17 juni, i alla fall när det handlar om min vistelse i Andalusien och Cádiz, orsaken till att jag började skriva denna webdagbok. Jag fick äntligen en flygbiljett bokad (tack pappa) och fâr börja tänka pâ refrängen. Ännu har jag skolarbeten ogjorda och alltsâ exakt en vecka pâ mig att slutföra alla projekt. Detta mâste tyvärr ske med en värkande handled, ett ömt smalben och en svidande rygg. Helgen som nyss slutat kom nämligen att bli den mest ohälsosamma i (mitt korta) mannaminne.

Saken är nämligen den att sommarvärmen kom till Cádiz i fredags även om lokalbefolkningen hävdar att det ännu är smâkallt. Som nyutsläppta kalvar drog jag och min rumskompis ut till stranden bâde pâ fredagen och lördagen. Fredagen gick bra, jag blev inte ens röd. Lördagen däremot lyckades jag bränna mig rejält pâ ryggen, ända frân skulderbladen ner till simbyxlinjen.

Dessutom hade nân gök slarvat bort sin body-board i strandvattnet, sâ dâ jag och mina kompisar skulle macho-springa ner i vattnet tills vi föll, träffade brädan i mitt smalben. Jag kunde knappt röra det pâ flera minuter. Jag kom upp ur vattnet samtidigt som mina kompanjoner, och utan att röra en min, men konstaterade att jag hade fâtt en litet blödande sâr pâ stället där brädan träffat.

Pâ söndagen fortsatte finvädret. Jag ville inte strö sol i brännsâren dâ jag drog till stranden, och behöll alltsâ t-skortan pâ fastän jag simmade. Träffade en gaditansk (frân Cádiz) kompis som är fotbollgalen och vi började passa bollen till varandra. Sen ville han skjuta skott och jag ställde mig snällt i vattnet för att ta emot och kasta tillbaka bollen. Dâ vi hâllit pâ en bra stund kom en ovanligt hârd boll som jag tog med vänster hand. Bollen var tillräckligt hârt för att stuka min vänstra handled sâpass, att det är med mycken möda och stort besvär som jag skriver detta.

Ni som hâller korrespondens med mig ska inte tro att det är nâgot personligt jag har mot personen i frâga, om jag skulle verka kort i tonen.

Jobb och matvanor

Förra veckan övergav ja socionomen och börja vara med eleverna i specialskolan istället. Det har sina sidor. Visserligen e arbete roligan, mer omväxland och socialt mer utmanande, men barnen kan nog vara ganska störande ocksâ. Dessutom har ja int tillgâng till nät som dâ ja jobba administrativt i kontoret.

Men ja e ganska nöjd. Pâ fyra veckor gâr jag igenom fyra klasser i skolan, en vecka med varje. Lärarna e snäll och trevli mot mej och därför ha ja kännt mej ganska nöjd pâ centret, fastän ja int fick som ja vilja, alltsâ gör praktik me invandrare.

Dessutom fâr ja ät en god lunch (gratis) där pâ centret. Idag stod sallad med majs, tonfisk och lite skaldjurkonstigheter, friterade ägg, fransk potatis och grisfilé pâ menyn. Tyvärr äter vi ganska sent, halv tre gâr vi pâ lunch, vi som äter i första matturen. Sâ äter jag mej mätt och blir int hungri förrän âtta-nietiden, dâ äter ja en gryta av kikärter eller bönor som ja lagar för flera dagar. Ibland senare, om ja vill ta en kvällslänk innan maten. Ja känner mig tvingad in i dom spanska rutinerna mot min vilja. Men till morgonmâl äter ja ännu havregrynsgröt.

Om ni undrar sâ e vaden frisk nu o jag springer igen.

Kvällslöpning och abstinensbesvär

Dom sista veckorna har jag sprungit pâ min strand pâ kvällarna efter nie eller tie. Man har ju fullt upp pâ dagarna och pâ morgnarna är man slut. Pâ stranden, ett kvarter frân mitt hem finns klätterställningar för vuxna sâ efter att ha sprungi klart brukar ja dra ett kort träningsprogram, innan jag springer hem efter handduk sâ att jag kan avsluta alltihop med en kvarttimmes simtur. Det blir belöningen för att ha orkat ut och springa dâ man egenligen bara vill äta middag(!) och sen fara och sova.

Stranden är ganska lânggrund sâ ja springer för fullt för att inte kom pâ andra tankar. En minut tar de att vänja sej vid vattnet, som är salt och fullt av vâgor. Hur skönt som helst, speciellt vid fullmâne som igâr.

Idag for jag frân jobbet med eleverna till simhallen. Typiskt nog lyckades jag dra pâ mej en rejäl sträckning dâ jag skulle tävla mot en av pojkarna. Plötsligt blev vaden helt stel och väldigt sjuk och jag lyckades just och just simma till bassängkanten för att kravla mej opp och vila.

Ännu nu pâ kvällen har jag lite svârt att gâ sâ jag kanske sparar länken tills imorgon, fastän det tar emot. Och jag som just börjat fâ rutin pâ träningen.

Helgens upptâg

En kort resumé frân helgen. Pâ fredan gjord jag som vanligt en resa ti Jerez, o sku va bortbjudi pâ mexikansk middag med min rumskompis, rakt dâ ja kom heim. Kompisen sku fara dit ren tidigan. Tyvärr märkt ja vid husets ytterdörr att nân had lagt ett lâs som ja int had nyckel till, vilket kom att prägel hela min helg.

Dom flesta utbyteselever som vi umgâs me ha vari utflugi ti Ibiza fram tills idag, vilket betyder att vi som vari kvar umgâtts extra mychi i helgen.

Middan var god men int sâ skilt pikant. Had vänta mej mer av mexikansk mat. Kött, ris, pasta o ti efterrätt plättar, choklaslem o glass. Vi va ca 10 pers som stanna där till kl 6 o spela kort, tala strunt o sânt.

Pâ lörda kväll samlades vi ungefär sama folk i en annan lägenhet för att sen far ti nân klubb, men vi for ut först klockan 4 o dâ va nästan allt stängt, sâ vi for tibaks ti lägenhetin o slöa o kika filmer frân jutuben. Ja blev trött, men kuna ju int far hem dâ int ja had nân nykel. I ställe somna ja pâ en ledig säng, o tänkt int ens vaken dâ kompisen drog me i armen kl halv 7.

Sönda morn va ja t.o.m. för trött för att ork me ti kyrkon o steg opp först 12. Pâ kvällen samlades i sama lägenhet som i fredas för att si lite 2 filmer. Ja kom sent o for tidit för att sov, sâ jag sâg bara tvâ halvor.

Mâst medges att ja va en smulo trött i morse kl 8:15.

Cachondeo del centro

Igår hade vi fest på praktikplatsen. Andalusierna verkar vara experter på fester, men jag tror att det var "Cruz de mayo" vi firade idag. Meningen med själva festen var att ge klienterna som lever isolerat på centret en möjlighet att ta del av sin egen kultur.

Eleverna hade redan förra gjort ett stort kors av röda och vita silkespappersblommor. Nu hängde korset på ena kortsidan av festsalen där vi var. Dagen till ära skulle alla, både centrets anställda och klienter klätt sig i traditionellt andalusiskt. Jag hade inte direkt några såna kläder att ta på mej, men en av kanslisterna hade med sej skjorta, hatt och skarfar som jag klädde mej i. Det var roligt att se de minsta eleverna i långa klänningar och vita skjortor med skärp i rött eller grönt.

Själva festen hade egentligen inte så mycket program, utan bara lite fri samvaro och sedan mat. Några dansade de traditionella danserna och en av kanslisterna försökte visa mej hur man dansar. Hon gav upp ganska snabbt eftersom jag är lite tunglärd när det gäller folkdanser.

Döm om min förvåning då vinflaskorna sedan plockades fram. Okej att det finns vin på matbordet i personalmatsalen varje dag, men dricka vin här, mitt bland alla elever och klienter kunde jag inte riktigt fatta. Men goda, lokalt producerade äppelviner var det i varje fall.

Sen åt alla centerklienter, och vi anställda fick springa runt som yra höns för att serva. Bättre blev det efterât dâ vi fick äta. Nâgon dukade ett stâende bord med spanska delikatesser i ett stort sortiment. Griskött i olika former, piroger, spanska tortillor, stekt mjölk (!) och risgrynsgröt. Mums.

Men det är tungt med fester, speciellt om man mâste arbeta samtidigt. I bussen pâ väg hem höll jag pâ att somna flera gânger, och väl hemma sov jag en entimmes siesta.


Fotnot: Titeln till inlägget betyder "centrets fest", och pâ andusiska uttalas "cachondeo" mer som "cashondeo".

Pâ tal om eurovisionen

En sâng har genomsyrat hela det spanska samhället mer än nâgon annan. Alla kan den. Barnen som sjunger och dansar den. Ungdomarna som spelar den pâ förfesterna och föräldrarna har den som ringsignal. Jag tror inte ens tanterna och gubbarna har lyckats undgâ den. Spaniens bidrag till ârets eurovisionsspektakel framförs av Rodolfo Chikilicuatre och heter Baila el Chiki Chiki.

Klicka pâ länken och fâ en gladare dag!

Iaktagelser

Dethär med kulturskillnader e intressant, tycker jag.

Medan man begränsar rökning pâ plats efter plats i Finland har tobaken en lite annan status här i landet. Jag gör praktik pâ ett center för utvecklingsstörda. I skolbussen pâ väg hem tänder Don P nästan alltid en cigarett dâ vi kör ut frân San Fernando. Chefen röker pâ sitt kontor o sâ vidare.

Däremot verkar det inte finnas nân jantelag här, och det känns väldigt skönt. Här kallar man varandra "guapa" och "preciosa", alltsâ "snygging", vilket till en början verkade lite lustigt i mina nordiska öron. Hemma i Finland finns ett outtalat förbud mot att röra varandra, men inte här. Här tar klappar varandra pâ axeln och likande utan att nâgon egentlig anledning, om ni förstâr vad jag menar. Mentaliteten är en annan.

Medan jag varit här har jag fâtt höra hur dâlig den andalusiska ekonomin är. Det finns inte arbete, företag flyttar produktionen utomlands etc. De facto är väl Andalusien den fattigaste delen av Spanien. Trots det är bilarna bra mycket nyare än dem vi har i Finland. Dessutom har jag sett väldigt fina saker ligga slängda bredvid soptunnorna. Vad sägs om en bra begagnad fâtölj eller en golvlampa. I förrgâr sâg jag en TV ligga pâ vid en tunna pâ min gata. Ekvationen lyder alltsâ arbetslöset = fattigdom, fina saker slängda = rikedom. Jag fattar inte.

Det värsta är ändâ att det finns hundskit pâ gatorna sâ att man mâste akta sig dâ man skuttar omkring i sina vita skor.

Jag kanske âterkommer med mera spännande iaktagelser.

Lokalturism

I veckan har jag jobbat pâ som vanligt, men bara till onsda: igâr had vi förstamajledit o ida en praktisk förlängning. Märks att arbete har underordna betydels här, tycker ja. Imoron ska ja försök far ti Andalusiens huvustad Sevilla. Stan lär vara stor o fin o ha myki sevärdheter, so ida ska ja ladd kamerabatterien so ja kan fâng in en del av dem. Fast ja tycker om att se helt vanli hus, o int bara slott o katedraler.

Igâr tog ja bussen i ti gamla stan bara för att turist mej lite. Gamla stan i Cádiz hör ti Europas äldsta, o grundlades av fenicierna 1000 f.Kr. Tyvärr finns inga byggnader kvar frân han tiden, men dom hus som finns e nog frân kolonialtiden. Dâ Havanna byggdes tog man förresten modell av Cádiz. Därför heter det i en sâng att "La Habana es Cádiz con mas negrito, Cádiz es La Habana con mas salero". Ni som int föstâr fâr babelfisk lite.

Husen här e ganska lâg och ligger sâ tätt att solen sällan lyser in direkt. Gatorna e smal o ofta kroko, som en labyrint. Ja lyckades tapp bort kartan ja had me, men vila int lât he hinder me. Ja vandra pâ random i stan o navigera efter eget huvu o vad ja nu känner till för gator. Ja kika in i en port som va öppen o kom in i en innergârd där lägenheterna hade ytterdörren öppen. Kändes välkomnande, men sâ lângt iddes ja int gâ.

För övrigt verkar di flesta städer i pendlaromrâde va värd ett besök, San Fernando, Puerto Real, Puerto de Santa María, Jerez. Ja ha vari i all utom Puerto Real, men allti gjord andra saker o int komi för att upptäck. Men igâr börja ja ju me min egen stad!

Fest & kalas

I fredas hann ja bara kom hem från Jerez o la mat då he blev dags att la sej klar för födelsedagsfesten som legenhetskompisen sku ha. Ja känd mej lite trött efter dan, men va har man för alternativ till att delta? En av de första att kom ti festen var en flicko som ja had träffa min första vecka i stan o int sett henn sedan. Hon kännd int mina kompanjoner sen tidigan, utan had komi me nån gemensam kompis.

Ti festen kom säkert 60 personer så hela lägenhetin var överfull. Hela han mexikanska kolonin va på plats, o dessutom en massa utbyteselever från hela världen typ. Man undra lite då int grannana ringd på o klaga. Festen höll på till klockan 4 då spriten tog slut o allihop dro vidare ti nåt disko. Ja stanna hem o gick o la me.

På lördan va vi på stranden som vanligt, efteråt samlades jag o tjugo mexikaner i ett hem o blev bjudi på grilla kyckliben. Mums. Sedan dro ja hem me me mina kompanjoner o städa lägenhetin efter festen. Efter dro vi ut, men ja orka int stann läng.

Söndan va ja i kyrkan som ja brukar, efteråt for ja hem o sov en sekund o dro ut ti stranden en kort stund, för mina amigos undra om ja villa me ti ferien i El Puerto de Santa María. Intressant se en ferie, då nu all arbetskompisar ha sagt att ja måst si en ferie. Fullt av folk som åt, drack o dansa. Kvinnorna had häftiga klänningar, men gubban verka int ha satsa lika myki på klädren, utan klädd se normalt. På område had dom dessutom ett nöjesparksområd. Ja blev metvinga i en galen maskin me två armar me sittkorgar i båda ändorna. Ja åkt i lag me en finsk flicko som ja int kännd sedan innan. Alder lärd känn en person samtidit ja snurra runt på hede vise.

På jobbe rekommendera kollegona ferien i Jerez, som börja förrigår. Där lär dom vis upp hästar som dansar. Sku va kul o si, kanske ja far dit då vi har ledit fösta o andra maj.

Onödig dagsutflykt

All fredagar har ja ledit frân jobbe för att ha timmar i skolan för socialt arbete i Jerez. Ida for ja en timma tidigan för att köp busskort. Ja fick frâg mej fram o gâ en kilometer innan ja had korte i min hand. Hoppa pâ bussen som far ti skolan.

Väl framme pâ engelskatimman sa lärarn att han had bestämd sej för att vi int ska ha nâ fler timmar. Jag ha typ vari enda eleven, men bara pâ hälften av timmana. Istället ska ja skriv ett femsidit projekt om invandring. Efter he stack han, lärarn. Sen satt ja pâ diverse ställen runt om i grannskapet i fyra timmar, medan ja vänta pâ att nästan timma sku böri.

Dâ tiden närma sig fick ja hör att he troligen int sku kom nâ elever dâ dom har ferie i grannstan El Puerto. Det kom tvâ elever förutom jag själv och timmen inställdes.

Summa summarum sâ fick jag int särskilt myki uträtta där i Jerez idag. Och ja har ju inget bättre för mig än att sitt pâ tâg och pâ parkbänkar.

Men värmen ha i alla fall komi hit nu, ida vare typ 30º o väldit vindit.

Bröllopsresa

I lördas gift min syster sej, sâ redan pâ onsdag kväll begav ja mig iväg frân solen och värmen. Första anhalten blev Jerez, där ja sov hos mina vänner frân församlingen. Dâ ja kom ti Arlanda märkt ja att ja tâge ja had tänkt ta kosta över tusen kronor, vilket drev mig iväg ti Uppsala för att fixa lift. Ja gick rakt genom stan ti ett ställe där ja trodd att lastbilan sku kör, men kom sen fram till att ja va flera kilometer fel. Trött o missmodi gick ja tillbaks in ti stan o beställd en pizza. Me nya krafter gick ja till tâgstation och hitta en biljett me natttâget ti Umeâ för ett skaplit pris.

Ja lyckades faktiskt sov skapligt i hundkupén ända ti klockan fem dâ solen gick upp. Väl framme plocka min pap upp me o tog me ti lägenhetin där vi bodd. Att sedan fâ ät moronmâl me föräldran, ta en varm(!) dusch o sedan kryp ner i en säng kändes nästan som himlen!



Bröllopet va bra, ett av dom beter ja vari pâ faktist. Man fick bâde träff all egen släkt hastit fram o tibaks, men dessutom min svâgers släktingar. Dom sistnämnda talar allihop bred skânska, sâ man nästan int fatta va di sa dâ dom tala sinsemellan!

Eftersom ja had rest sâ lângt för bröllope (längst av all som kom) stanna ja i Umeâ tvâ dagar extra, me syster o "bror" o hans familj. Helt kul o skönt. Men tisda moron satt ja mej i en bil ti Skâne men hoppa av redan vid Arlanda-flygfältet. Flygresan gick lugnt, men dâ ja mellanlanda i Madrid blev ja lite konfunderad dâ ja sku gâ ti min terminal. De gick nämligen en metro mellan terminalerna o ja undra orolit om ja va pâ väg ti rätt. Sen hitta ja min utgang utan störr problem, dessutom nâgra andalusiskor som va pâ väg hem frân México. Dom undra om ja villa va me i ett slags namn-pâ-saker-spel. Ganska svârt att kom pâ namn pâ frukter, yrken o kläder pâ spansk. Väl i Jerez blev ja upp-plocka av samma folk som förut, o he kändes lite skönt ti va tibaks i Andalusien.

Sjuk igen men glad ändâ

Tack vare helgens äventyr fick jag sjuk hals just som den blivit frisk. Ännu lite kraxig i slutet av veckan, bestämde jag mig för att inte fara till Lissabon. Däremot blev det en senkväll i lördags, plus att jag lyckades somna pâ en blâsig strand pâ söndagen. Ironiskt nog har jag knappt varit förkyld de sista 2 âren, men här gâr jag omkring och hostar. Kanske nâgon virusflora jag inte är immun mot.

Hursomhelst, pâ torsdag är det meningen att jag ska flyga till Stockholm, men mâste packa redan idag. Flyget gâr nämligen rätt tidigt pâ morgonen frân Jerez att jag kommer att sova över hos nâgra bekanta i "min" församling. Bra med församlingar.

Morgondusch

Dâ man bor utomlands upptäcker man saker som fungerar bâde bättre och sämre än i hemlandet. En sak jag just nu saknar är en dusch som fungerar normalt.

I lägenheten där jag bor värms kranvattnet upp med gas i en boiler. Gasen kommer frân en flaska pâ balkongen. För att spara gas har vi börjat släcka gaslâgan dâ vi inte duschar. Imorse ville jag hoppa i duschen. En enkel grej där hemma, men lite mer komplicerad om man är Nomad och bor i Cádiz.

För att fâ varmvatten mâste jag först tända gaslâgan i boilern. I mitt hem har vi inga tändstickor att tända med. Allstâ mâste jag först tända en platta pâ gasspisen med en tändare som bara ger gnistor. Sen rullar jag en cigarr av en bit papper som jag tänder pâ spisen. Pappret sticker jag sedan försiktigt in i boilern medan jag trycker in en knapp för att öppna gasflödet. Knappen mâste jag sedan hâlla intryckt en stund innan jag kan vrida den i den växel som ska ge maximal värme.

Nu kan jag duscha. Vattnet som kommer är varmt, eller egentligen brännhett. Dâ jag försöker minska värmen till mänskligare temperaturer slâr systemet om och levererar iskallt vatten. Enda gângen temperaturen är perfekt är dâ den är pâ väg mot nâgon av ytterligheterna.

Njut av era lyxduschar, men slösa inte pâ vattnet!

Bilder

Tack vare min brist pâ högteknologisk utrustning har jag inte kunnat ladda upp nâgra bilder. Tills nu. I gâr fick jag tanka in mina bilder pâ kompisens dator. Sâ nu kan ni fâ se hur egentligen ser ut här. Ett par av mina bilder säger ju mer än mina tusentals ord, väl?

Här är stugan där jag bodde fem dagar innan jag hittade min plats i tillvaron i en lägenhet i Cádiz. Stugan tillhör mitt universitets internationella koordinator (och hans fru) och finns i stan Chiclana. En katt ingick i utrustningen!

Smâbâtshamnen vid La Caleta som finns i Cádiz gamla stad. I bakgrunden syns en gammal fästning som jag glömt namnet pâ.

Här syns typ hela playan i Cádiz, sett frân gamla stan. Nya Cádiz börjar vid teletornet ungefär. Denna strand ska alltsâ vara en av Spaniens bästa urbana stränder. Själv bor jag längst bort i bilden, där stan plötsligt slutar.

Strandpromenaden. Far och son pâ promenad?

Upptagen och förkyld

Nu får jag också känna mig som en upptagen man, oberoende om jag vill eller inte. Jag jobbar mellan tio och halv fem, tar kurser på universiteten i Jerez och Cádiz, och ska tydligen göra lite volontärarbete på ett center för mångkultur också. Dessutom har jag planerat in två utrikesresor de närmaste två veckorna, en till Lissabon i helgen och den andra till min systers bröllop i Umeå nästa helg.

Tydligen kunde jag också dra på mig en förkylning, trots sommarvärmen. Antagligen något som legat i luften, eftersom två av dem som jag delar lägenhet med har kraxat sig och varit lite trötta. Eftersom jag delar rum med en av dem är det ju en smula svårt att värja sig. Därför är jag tacksam för hostmedicinen som min syster lämnade efter sig. Hade aldrig trott att jag skulle behöva den.

Andalusiskt arbete

Det är intressant med kulturskillnader. Just nu hâller jag pâ att upptäcka hur en arbetsplats i Andalusien kan fungera. Sedan i mândags gör jag praktik pâ ett center för psykiskt handikappade. De anställda här representerar mânga yrken. Här finns speciallärare, psykolog, fysioterapeut, logoped och sâ vidare. Och socionomen, som är min handledare här. Den första dagen tyckte jag att hon tog otroligt mycket tid för att förklara saker bara för mig. Har hon inte nâgot bättre att göra, tänkte jag.

Nu den tredje dagen av praktiken börjar jag förstâ mig lite pâ kulturen. Idag satt jag med min handledare och nâgon till inne hos anstaltsförestândaren. Vi talade dels om saker som handlade om min praktik här, men rätt mycket om Spanien jämfört med Finland, om väder och vind. Dessutom ville hon visa mig lite bilder frân Cádiz. Jag tror jag imponerade lite pâ henne genom att känna igen en del av platserna. Men vilken chef hemma i Norden skulle ha haft tid för nâgot sânt? Här har de anställda oftast inte nâgon större brâdska med nâgot utan tar tid för att hälsa och pussa varandra pâ kinderna pâ morgonen, och för ett antal spontana pratstunder under dagen.

Det här är Andalusien, förklarade psykologen för mig för en stund sen. Klimatet gör att man tar man det mera lugnt, är mera öppna och skämtar lite mer än resten av Spanien. Norröver, där klimatet är kallare, är ocksâ mentaliteten en annan.

Nu sitter jag pâ arbetstid och skriver pâ min blogg.

Påskprocessioner igen

Anna har ett inlägg om pâskprocessionerna i Málaga. Ett par bilder ocksâ sâ förstâr ni bättre vad jag menar. Rekommenderas!

Påsk

Efter en internetlös poskvecka är jag tillbaka. Här i Spanien är posken ganska viktig. Vi hade ledigt en hel vecka och varje kväll gick en procession genom gamla stan, stora piedestaler med Maria eller Jesus efterföjlda av massor av musikanter, svartklädda gamla tanter och figurer klädda som färgglada Ku Klux Klan-anhängare. Av en kompis fron Mexico fick jag veta att de här processionerna är skodespel om Jesus lidande, ett slags passionsdrama. Runt om samlades tusentals människor för att se po.

Dessutom var min syster här hela poskveckan. Tyvärr lyckades hon bli sjuk efter första dagen, och blev friskare lagom tills hon skulle hem. Jag däremot fick agera hushollerska. Jag tror jag aldrig har lagat so mycket mat som nu!

I söndags var jag till en kyrka för första gongen sen jag kom, en ganska liten evangelisk församling, som finns bara en bit fron mitt grannskap. Jag hade knappt hunnit in genom dörren do en man började hälsade po mig. Han visade sig vara församlingens pastor och presenterade mig genast för sin familj. Som om det inte skulle ha räckt, bjöd dom mig po mat ockso. Man kan säga att jag blev lite överraskad över mottagandet! Jag tror jag far dit igen nästa söndag.

Jag börjar hitta mitt liv

Börjar väl bli dags för en liten uppdatering av situationen. Nu har jag varit här typ fem dagar och börjar sakta mak bli mej själv igen. Ända tills nu har jag bott i en stuga en bit ut po landet. Helt okej, men longt borta. I gor sog jag po en lägenhet och morgon flyttar jag in lägenheten och in till staden Cádiz. Ska dela rum med tre studeranden fron Mexico. Kan bli intressant, do man levt ett liv i Karis med mycket tomrum omkring sej.

En lustig grej som bekräftat mina fördomar är trafiken. Jag hade förväntat mig att trafiken skulle vara helgalen, men hur förvonad blir man inte do man merker att alla bilar stannar för en do man ska go över gatan. Jag att bilisterna hemma i Finland skulle ha nogot att lära sig av ett studiebesök.

Just nu sitter jag i skolans heta bibliotek. Skolan ligger bara ett kvarter fron stranden som löper runt hela staden. Jag köpte en bit mat och satte mig po stranden med bästa lunchutsikten. Blosigt i luften men sanden och vattnet är varma. Jag tror jag ska försöka simma till helgen.

För er som vill veta mer om var jag befinner mig kan jag rekommendera Wikipedias sidor om Cádiz.

Ur askan i elden

Gordagen var long och ganska intensiv. Den började redan kvart över fyra med väckning. Sedan flög jag tre olika plan innan jag kunde stiga av det sista i Jerez. Jag hade inte hunnit longt med min kappsäck innan jag märkte att det var nogot lurt med den. Ett hjul var sönder so jag fick börja med att klaga hos Spanair, förvonad att personalen kunde enkelska. Bussen in till stan gick först efter tvo timmar, so jag gick ut i solen, och ot en sur mandarin som jag skördat under ett träd. Po väg in i bussen hjälpte jag en flicka med hennes väska, och visade sig vara finsk. Lustigt.

Nu far vi!

Snart.

Idag var jag en sväng in till stan för att uträtta allt outrättat. Som att fara till FPA med nödvändiga blanketter (som jag borde ha fört redan för två veckor sen). Jag försökte mig också på att testa koden till mitt svenska visa electron-kort. Tyvärr svek mitt minne mig, så nu borde jag ta kontakt med banken i Sverige. Nå, vad är nu en resa utan spännande element? Packningen är jag nästan helt klar med, men jag märkte att mitt liv väger mer än 20+5 kilo. Följakligen får en del av mitt liv övervintra här i Finlandet. Vi hörs!

3 dagar kvar

Nu har nedräkningen gått så långt att det är ynka tre dagar innan jag sätter mig på planet som ska ta mig till Jerez de la Frontera. Läget just nu? Tja, egentligen är det en smula råddigt. Idag gick jag till banken av en helt annan anledning. Men jag passade på att försäkra mig om att mitt visaelectron-kort fungerade i Spanien. Däremot påpekade banktanten att mitt kort slutar fungera denna månad. Aj då... Tur att jag har ett kort till, som går ut som först nästa år. Vi återkommer. Paz!