Fest & kalas

I fredas hann ja bara kom hem från Jerez o la mat då he blev dags att la sej klar för födelsedagsfesten som legenhetskompisen sku ha. Ja känd mej lite trött efter dan, men va har man för alternativ till att delta? En av de första att kom ti festen var en flicko som ja had träffa min första vecka i stan o int sett henn sedan. Hon kännd int mina kompanjoner sen tidigan, utan had komi me nån gemensam kompis.

Ti festen kom säkert 60 personer så hela lägenhetin var överfull. Hela han mexikanska kolonin va på plats, o dessutom en massa utbyteselever från hela världen typ. Man undra lite då int grannana ringd på o klaga. Festen höll på till klockan 4 då spriten tog slut o allihop dro vidare ti nåt disko. Ja stanna hem o gick o la me.

På lördan va vi på stranden som vanligt, efteråt samlades jag o tjugo mexikaner i ett hem o blev bjudi på grilla kyckliben. Mums. Sedan dro ja hem me me mina kompanjoner o städa lägenhetin efter festen. Efter dro vi ut, men ja orka int stann läng.

Söndan va ja i kyrkan som ja brukar, efteråt for ja hem o sov en sekund o dro ut ti stranden en kort stund, för mina amigos undra om ja villa me ti ferien i El Puerto de Santa María. Intressant se en ferie, då nu all arbetskompisar ha sagt att ja måst si en ferie. Fullt av folk som åt, drack o dansa. Kvinnorna had häftiga klänningar, men gubban verka int ha satsa lika myki på klädren, utan klädd se normalt. På område had dom dessutom ett nöjesparksområd. Ja blev metvinga i en galen maskin me två armar me sittkorgar i båda ändorna. Ja åkt i lag me en finsk flicko som ja int kännd sedan innan. Alder lärd känn en person samtidit ja snurra runt på hede vise.

På jobbe rekommendera kollegona ferien i Jerez, som börja förrigår. Där lär dom vis upp hästar som dansar. Sku va kul o si, kanske ja far dit då vi har ledit fösta o andra maj.

Onödig dagsutflykt

All fredagar har ja ledit frân jobbe för att ha timmar i skolan för socialt arbete i Jerez. Ida for ja en timma tidigan för att köp busskort. Ja fick frâg mej fram o gâ en kilometer innan ja had korte i min hand. Hoppa pâ bussen som far ti skolan.

Väl framme pâ engelskatimman sa lärarn att han had bestämd sej för att vi int ska ha nâ fler timmar. Jag ha typ vari enda eleven, men bara pâ hälften av timmana. Istället ska ja skriv ett femsidit projekt om invandring. Efter he stack han, lärarn. Sen satt ja pâ diverse ställen runt om i grannskapet i fyra timmar, medan ja vänta pâ att nästan timma sku böri.

Dâ tiden närma sig fick ja hör att he troligen int sku kom nâ elever dâ dom har ferie i grannstan El Puerto. Det kom tvâ elever förutom jag själv och timmen inställdes.

Summa summarum sâ fick jag int särskilt myki uträtta där i Jerez idag. Och ja har ju inget bättre för mig än att sitt pâ tâg och pâ parkbänkar.

Men värmen ha i alla fall komi hit nu, ida vare typ 30º o väldit vindit.

Bröllopsresa

I lördas gift min syster sej, sâ redan pâ onsdag kväll begav ja mig iväg frân solen och värmen. Första anhalten blev Jerez, där ja sov hos mina vänner frân församlingen. Dâ ja kom ti Arlanda märkt ja att ja tâge ja had tänkt ta kosta över tusen kronor, vilket drev mig iväg ti Uppsala för att fixa lift. Ja gick rakt genom stan ti ett ställe där ja trodd att lastbilan sku kör, men kom sen fram till att ja va flera kilometer fel. Trött o missmodi gick ja tillbaks in ti stan o beställd en pizza. Me nya krafter gick ja till tâgstation och hitta en biljett me natttâget ti Umeâ för ett skaplit pris.

Ja lyckades faktiskt sov skapligt i hundkupén ända ti klockan fem dâ solen gick upp. Väl framme plocka min pap upp me o tog me ti lägenhetin där vi bodd. Att sedan fâ ät moronmâl me föräldran, ta en varm(!) dusch o sedan kryp ner i en säng kändes nästan som himlen!



Bröllopet va bra, ett av dom beter ja vari pâ faktist. Man fick bâde träff all egen släkt hastit fram o tibaks, men dessutom min svâgers släktingar. Dom sistnämnda talar allihop bred skânska, sâ man nästan int fatta va di sa dâ dom tala sinsemellan!

Eftersom ja had rest sâ lângt för bröllope (längst av all som kom) stanna ja i Umeâ tvâ dagar extra, me syster o "bror" o hans familj. Helt kul o skönt. Men tisda moron satt ja mej i en bil ti Skâne men hoppa av redan vid Arlanda-flygfältet. Flygresan gick lugnt, men dâ ja mellanlanda i Madrid blev ja lite konfunderad dâ ja sku gâ ti min terminal. De gick nämligen en metro mellan terminalerna o ja undra orolit om ja va pâ väg ti rätt. Sen hitta ja min utgang utan störr problem, dessutom nâgra andalusiskor som va pâ väg hem frân México. Dom undra om ja villa va me i ett slags namn-pâ-saker-spel. Ganska svârt att kom pâ namn pâ frukter, yrken o kläder pâ spansk. Väl i Jerez blev ja upp-plocka av samma folk som förut, o he kändes lite skönt ti va tibaks i Andalusien.

Sjuk igen men glad ändâ

Tack vare helgens äventyr fick jag sjuk hals just som den blivit frisk. Ännu lite kraxig i slutet av veckan, bestämde jag mig för att inte fara till Lissabon. Däremot blev det en senkväll i lördags, plus att jag lyckades somna pâ en blâsig strand pâ söndagen. Ironiskt nog har jag knappt varit förkyld de sista 2 âren, men här gâr jag omkring och hostar. Kanske nâgon virusflora jag inte är immun mot.

Hursomhelst, pâ torsdag är det meningen att jag ska flyga till Stockholm, men mâste packa redan idag. Flyget gâr nämligen rätt tidigt pâ morgonen frân Jerez att jag kommer att sova över hos nâgra bekanta i "min" församling. Bra med församlingar.

Morgondusch

Dâ man bor utomlands upptäcker man saker som fungerar bâde bättre och sämre än i hemlandet. En sak jag just nu saknar är en dusch som fungerar normalt.

I lägenheten där jag bor värms kranvattnet upp med gas i en boiler. Gasen kommer frân en flaska pâ balkongen. För att spara gas har vi börjat släcka gaslâgan dâ vi inte duschar. Imorse ville jag hoppa i duschen. En enkel grej där hemma, men lite mer komplicerad om man är Nomad och bor i Cádiz.

För att fâ varmvatten mâste jag först tända gaslâgan i boilern. I mitt hem har vi inga tändstickor att tända med. Allstâ mâste jag först tända en platta pâ gasspisen med en tändare som bara ger gnistor. Sen rullar jag en cigarr av en bit papper som jag tänder pâ spisen. Pappret sticker jag sedan försiktigt in i boilern medan jag trycker in en knapp för att öppna gasflödet. Knappen mâste jag sedan hâlla intryckt en stund innan jag kan vrida den i den växel som ska ge maximal värme.

Nu kan jag duscha. Vattnet som kommer är varmt, eller egentligen brännhett. Dâ jag försöker minska värmen till mänskligare temperaturer slâr systemet om och levererar iskallt vatten. Enda gângen temperaturen är perfekt är dâ den är pâ väg mot nâgon av ytterligheterna.

Njut av era lyxduschar, men slösa inte pâ vattnet!

Bilder

Tack vare min brist pâ högteknologisk utrustning har jag inte kunnat ladda upp nâgra bilder. Tills nu. I gâr fick jag tanka in mina bilder pâ kompisens dator. Sâ nu kan ni fâ se hur egentligen ser ut här. Ett par av mina bilder säger ju mer än mina tusentals ord, väl?

Här är stugan där jag bodde fem dagar innan jag hittade min plats i tillvaron i en lägenhet i Cádiz. Stugan tillhör mitt universitets internationella koordinator (och hans fru) och finns i stan Chiclana. En katt ingick i utrustningen!

Smâbâtshamnen vid La Caleta som finns i Cádiz gamla stad. I bakgrunden syns en gammal fästning som jag glömt namnet pâ.

Här syns typ hela playan i Cádiz, sett frân gamla stan. Nya Cádiz börjar vid teletornet ungefär. Denna strand ska alltsâ vara en av Spaniens bästa urbana stränder. Själv bor jag längst bort i bilden, där stan plötsligt slutar.

Strandpromenaden. Far och son pâ promenad?

Upptagen och förkyld

Nu får jag också känna mig som en upptagen man, oberoende om jag vill eller inte. Jag jobbar mellan tio och halv fem, tar kurser på universiteten i Jerez och Cádiz, och ska tydligen göra lite volontärarbete på ett center för mångkultur också. Dessutom har jag planerat in två utrikesresor de närmaste två veckorna, en till Lissabon i helgen och den andra till min systers bröllop i Umeå nästa helg.

Tydligen kunde jag också dra på mig en förkylning, trots sommarvärmen. Antagligen något som legat i luften, eftersom två av dem som jag delar lägenhet med har kraxat sig och varit lite trötta. Eftersom jag delar rum med en av dem är det ju en smula svårt att värja sig. Därför är jag tacksam för hostmedicinen som min syster lämnade efter sig. Hade aldrig trott att jag skulle behöva den.