Tillbaka på slätten

Nu har jag snart varit i Finland en hel vecka. En lugn vecka om man jämför med mitt vanliga program. Men nu lever jag lyxigt med mammas mat och service. Man fattar att uppskatta saker på ett annat sätt än förr. Nu i veckan ska jag försöka få klart vårens sista skolarbete innan jag far och sommarjobbar på läger. Vädret här är lite trist i jämförelse, men det passar ju bra att göra skolarbete då. Medan man lyssnar på lite passande musik. Och tjattrar med kompisarna nära och fjärran.

Sista kapitlet i historien om Cádiz

Tja, om jag ska sätta mig och skriva ner sista veckans program så skulle jag nog få sitta till morgonen. Men den sista tiden har jag haft en hel del att göra.

På tordag kväll var jag till en strandbar med mina kompisar på en utbytesstuderandefest en stund. På fredan jobbade jag min sista dag på praktikplatsen och sa hejdå till alla. På kvällen drog jag till en födelsedagsfest till en flicka från Canada. Då vi hade som roligast kom polisen och ringde på och avbröt, så då drog vi alla vidare, vissa av oss till barer och klubbar, andra hem för att sova.



I lördags bjöd jag några kompisar på linssoppa och fattiga riddare, som tydligen blev en succé. På kvällen satt vi samma gäng på stranden och tala en stund. På söndagen var det min tur bjuden, helt överraskandes efter mötet i kyrkan av en señora som jag knappt kände sedan tidigare, på en boliviansk födelsedagsfest, många nya vänner och mycket god mat.







På måndagen packade jag, och då jag var klar for jag till en kompis där mina bästa kompisar hade samlats för att sända iväg. Vi åt, jag fick göra favorit i repris, det vill säga, fattiga riddare, som tyvärr inte blev lika bra som på lördagen. Vi såg en Disney-film och satt och slöade till klockan fem då det blev dags att gå till bussen. Så kom bussen, jag sa hejdå till kompisarna, och somnade innan vi hunnit långt.



På flygfältet fick jag veta att min väska vägde sex kilo mer än tillåtet, något som skulle kosta mig 70 euro, så jag gick och tog på mig två jackor och stoppade fickorna fulla med allt som kunde tänkas väga. Då jag vägde väskan för andra gången hade jag fått ner vikten med sju kilo. Datorn hade jag dumpat på en bänk, och då jag kom tillbaka, måste jag fråga efter den då någon filur ur personalen hade smygit iväg med den till ett kontor.

Störd över att behöva ha vintermundering, och bära saker i handen, men lättad över att slippa undan viktpolisen gick jag genom säkerhetskontrollen. Eftersom jag fick vänta fyra timmar i Madrid och tre i Köpenhamn, hade jag dessutom lättat väskan en hel del då jag landade i Helsingfors. Då hade jag dessutom lärt känna en grabb från Panama. Fram till min kompis hotell kom jag till midnatt.



Jag stannade en och en halv dag hos min kompis, men har just kommit hem till mina föräldrar, satt in mina nya kontakter i Messenger och talat med ett par kompisar i Södern. God natt.

Ohälsosam helg

Tiden gâr fort dâ man har roligt, och för min del rinner den ut den 17 juni, i alla fall när det handlar om min vistelse i Andalusien och Cádiz, orsaken till att jag började skriva denna webdagbok. Jag fick äntligen en flygbiljett bokad (tack pappa) och fâr börja tänka pâ refrängen. Ännu har jag skolarbeten ogjorda och alltsâ exakt en vecka pâ mig att slutföra alla projekt. Detta mâste tyvärr ske med en värkande handled, ett ömt smalben och en svidande rygg. Helgen som nyss slutat kom nämligen att bli den mest ohälsosamma i (mitt korta) mannaminne.

Saken är nämligen den att sommarvärmen kom till Cádiz i fredags även om lokalbefolkningen hävdar att det ännu är smâkallt. Som nyutsläppta kalvar drog jag och min rumskompis ut till stranden bâde pâ fredagen och lördagen. Fredagen gick bra, jag blev inte ens röd. Lördagen däremot lyckades jag bränna mig rejält pâ ryggen, ända frân skulderbladen ner till simbyxlinjen.

Dessutom hade nân gök slarvat bort sin body-board i strandvattnet, sâ dâ jag och mina kompisar skulle macho-springa ner i vattnet tills vi föll, träffade brädan i mitt smalben. Jag kunde knappt röra det pâ flera minuter. Jag kom upp ur vattnet samtidigt som mina kompanjoner, och utan att röra en min, men konstaterade att jag hade fâtt en litet blödande sâr pâ stället där brädan träffat.

Pâ söndagen fortsatte finvädret. Jag ville inte strö sol i brännsâren dâ jag drog till stranden, och behöll alltsâ t-skortan pâ fastän jag simmade. Träffade en gaditansk (frân Cádiz) kompis som är fotbollgalen och vi började passa bollen till varandra. Sen ville han skjuta skott och jag ställde mig snällt i vattnet för att ta emot och kasta tillbaka bollen. Dâ vi hâllit pâ en bra stund kom en ovanligt hârd boll som jag tog med vänster hand. Bollen var tillräckligt hârt för att stuka min vänstra handled sâpass, att det är med mycken möda och stort besvär som jag skriver detta.

Ni som hâller korrespondens med mig ska inte tro att det är nâgot personligt jag har mot personen i frâga, om jag skulle verka kort i tonen.